Ligger i sängen med bärbara, försöker göra läxor men tankarna bara flyger iväg.. Försöker verkligen koncentrera mig, men inget fastnar..  Tänker på livet, hur mycket av mitt liv som jag har kastat bort på skit, men endå inte? Jag har levt mitt liv hitilts på något skumt sätt.. Varför kan inte jag vara som andra människor, som lever dagarna ut. Riktigt tar vara på dagarna och livet. Jag har sagt till mig själv att ja inte ska ta en enda dag förgivet längre, utan att ja ska leva livet fullt ut! Men inget ändras? inget, är ja för lat för att leva till och med?
Vars sitter felet... frågan är ju..
Varför dras jag bara till de mest idiotiska? Varför kan ja inte dras till de bra?

Jag har också insett att ja kan inte vara ärligt mot mig själv.. skulle göra ett test om flera sanningar om mig själv. Stod stilla.. Kunde inte svara.
Hmm.. nu låter de som att ja är världens depparunge...

Vill iväg, men orkar inte.. vill se film, men orkar inte, vill sova, men orkar inte.. Vafan.. Ja måste ta vara på allt...!
Ingen kommer ihåg en.. surjävlaidiot..  Pz!

lav ya.