Japphej
Ja, Jag tänkte bara säga att folk här i världen lever för att förstöra för andra människor. De är helt sjukt hur dem kan kasta bort så mkt av sin tid på en sån otrolig negativ energi! Onödig säger jag bara att de är, riktigt onödigt!
Liksom, snacka så mycket skit och säga en sak, och göra en annan. Oj vad less jag blir!
Sen så, vem gillar folk som är så satans falsk att folk bara kopplar bort då den kommer i närheten eller pratar? vem gör de? Jag gör då iallafall inte de. Liksom komma och säga " ja älskar dig" sedan bara öh? aha? men ah? visa de då satans unge!.
Aja jag är läss på allmänheten. Känner att jag bara skulle vilja försvinna från den riktiga världen ett tag. Slippa alla andras jävla liv, slippa höra all skit, slippa ta skit.. ja allt som denna otroligt smutsiga värld ger...
Liksom, snacka så mycket skit och säga en sak, och göra en annan. Oj vad less jag blir!
Sen så, vem gillar folk som är så satans falsk att folk bara kopplar bort då den kommer i närheten eller pratar? vem gör de? Jag gör då iallafall inte de. Liksom komma och säga " ja älskar dig" sedan bara öh? aha? men ah? visa de då satans unge!.
Aja jag är läss på allmänheten. Känner att jag bara skulle vilja försvinna från den riktiga världen ett tag. Slippa alla andras jävla liv, slippa höra all skit, slippa ta skit.. ja allt som denna otroligt smutsiga värld ger...
"Jag har dragit upp mig från att vara deppig, för det är inte lönt att vara det. Man gör och är det/den man skapar det till. Därför hittar jag på saker nu även om mycket är krångligt. Men ibland säckar jag bara ihop då jag har kommit tillbaka från det roliga. Att kunna se sig själv deppig från ett annat perspektiv är bra för att göra någonting åt det. Men det är även mycket skrämmande genom att man ser sig själv svikta på något sätt. Det man satsar förssvagas och man märker att självkänslan försvinner. Det hemska är att det går inte att tänka positivt direkt efter den sekvensen. Men det är lätt för andra att säga till någon annan att det kommer att gå bra. Även om jag nu ser mig själv från ett annat perspektiv så kan jag inte rycka upp mig själv. Det som kan kallas kännetecken är då man låtsas vara glad... Det är just då andra märker det. Andra ser att man är mycket svagare än det första mötet. Jag vet inte vad jag ska kalla den här känslan. Det är inte ensamhet. Men det är en viss tomhet. Där finns ett tomrum som jag greppar när jag har roligt. Men tomrummet är ingenting efter ett tag. Vad detta fenomen som saknas är... Spelar ingen roll, man ska kunna leva med det. Men jag tycker det är väldigt svårt."
/Tobias Wikström
/Tobias Wikström
Enligt mig, djupa och fina ord.. När jag läste detta först igår kände jag verkligen med texten..
Kommentarer
Trackback
